Igår visades den där filmen om Tsunamin, även om jag vet att det bara är en "replica" på vad som hände så kommer alla minnena tillbaka av den perioden. All undran vart kunderna hade tagit vägen. oroliga anhöriga, ovisshet och så mycket sorg och ledsamhet för alla som hade i bästa fall hade förlorat någon och i värsta fall förlorat hela familjen.
Jag sappade fram och tillbaka, kunde inte förmå mig att se hela filmen det blev bara för jobbigt.
Jag funderade mycket på hur lång tid det tog innan jag kunde förmå mig att tänka på något annat än Tsunamin!! det gick månader vet jag men hur länge kan jag inte säga.
Det enda goda som kom ut av denna fruktansvärda naturkatstrof var att det blev legalt att visa att man hade känslor och att det är ok att sörja.....Sverige blev lite mänskligare tror jag.
För övrigt så blåste det som tusan inatt, jag trodde ett tag att balkongdörren stod öppen men det gjorde den ju inte.... det bara lät så... Imorse när jag gick med Enmetaren till Dagis så hittade man både det ena och andra på vägen, stolsdynor, bordsduk, en parasoll och 2 handdukar som troligen kom från någon balkong.