Fredagsmys!

Hos oss kör vi strikta regler för fredagsmys, jag slutar vid 17.30 åker till Pizzerian och beställer en barn Vesuvio till Casper, en vuxen Vesuvio till Linus och jag och sambon delar på en Milano.

Båda barnen älskar pizzasallad, så alla har vars en burk.

Medan jag väntar på pizzorna går jag över till den lilla konsum butiken mitt emot och handlar ostbågar och grillchips

Väl hemma äter vi pizza, och enda stunden i veckan vi dricker cola är då.. :-)

Sen tittar Linus och sambon på en film, Casper brukar sitta i linus säng och se på en egen film!

21.30 är alla helt slut, jag brukar va trött efter ett 1/2 glas vin och sambon likaså... Fredagar är härliga!

Temporary home!

Efter att ha drivit företag till och från sen 1997, så kände jag att jag behövde hjälp att reda ut ett och annat, både företagsmässigt och privat och skilja mellan det privata och jobbet framförallt, eftersom det har tendens att blandas ihop på tok för mycket.
Speciellt efter en ganska smärtsam separation och skilsmässa som höll på att ta knäcken på mig.

Min mentor har gjort underverk, han har rett ut både det ena och andra och bringat ordning i den stora lådan med erfarenheter och kunskap. Det är få förunnat att ha en sån klok person omkring sig som kan se klart när jag själv snöar in på detaljer.

den senaste tiden har dock präglats av en tid då allt känns som om jag bara sitter och väntar med resväskan färdigpackad. jag är på väg någonstans, men vet inte åt vilket håll.

Jag förklarad detta för en god vän som ganska snart tipsade mig om en låt som jag tycker är precis så jag känner mig Temporary Home med Carrie Underwood.

Underbar ballad som får mig att gråta nästan varje gång. Men att gråta är också en del av livet och det har livet lärt mig. det är ok att gråta, och det kan var så lättande att få släppa några tårar, släppa på trycket.

Att vara på väg någonstans är en del av resan, förväntningar och oro att inte veta riktigt vad som väntar är ok ett tag.. men jag känner snart att jag kommer att kunna ta min resväska och påbörja min resa. jag skall skriva lite mer om det när jag vet mer specifikt.

Tack alla vänner för stöd och uppmuntran!

Tvärt om eller hur var det?

En dag i helgen när jag vi satt och målade med barnen, började jag och sambon måla på vars en teckning. Vi målade och målade, flera timmar, vi till och med senarelade middagen för att vi skulle bli färdiga. här ovan ser ni resultatet, mina fyrkanter, och sambons figurer...men nu är det nått galet.. det är ju sambon som är fyrkantig och jag är ju så där mjuk och följsam ;-)

Faktum är att jag blev lite förvånad över resultatet.

Slutsats: Jag behöver struktur i mitt liv, sambon behöver mer kärlek!

Hur gör man när man hittat en ny kärlek i sitt liv?

Ja visst, jag har varit på barnhemmet tidigare, och ja.. jag träffade många fina barn och jag har sett många nyfödda barn som inte har några föräldrar, och jag skulle kunna packa ner allihopa i resväskan och ta med dem hem. men denna gången var det annorlunda.

När jag kom in i rummet så tog han sin lilla rullstol och rullade fram till mig och hälsade, jag var förlorad, en blont charmtroll på 4 år, med klara blåa ögon som piggt tittade in i mina. Jag slogs av hur lik han var mina egna två barn.

Det var med blandade känslor jag åkte därifrån, otroligt glad att jag var med, och såg förändringarna som skett på barnhemmet, renoveringarna och utvecklingen, det var roligt, men det gjorde ont i mitt hjärta att veta, där finns en 4 årig pojke som ser ut som mina egna barn, men som kommer att hamna på ålderdomshem när han är 6 år för att han har ryggmärgsbråck och sitter i rullstol.

Hur skall jag kunna gå vidare i mitt liv vetandes att han aldrig kommer ha en framtid?

samtalet med min sambo är klart, jag har pratat med honom hur jag känner, han har letat information om ryggmärgsbråck, läst allt man kan komma över. vi har bestämt oss för att åka dit och träffa honom och läkaren.. men frågorna är många undringarna ännu fler, har vi plats för ett barn till i vår familj, skulle det skada eller berika de andra barnen? jag är i grunden en mycket positiv person, men jag inser också att allting inte är så lätt!