Temporary home!

Efter att ha drivit företag till och från sen 1997, så kände jag att jag behövde hjälp att reda ut ett och annat, både företagsmässigt och privat och skilja mellan det privata och jobbet framförallt, eftersom det har tendens att blandas ihop på tok för mycket.
Speciellt efter en ganska smärtsam separation och skilsmässa som höll på att ta knäcken på mig.

Min mentor har gjort underverk, han har rett ut både det ena och andra och bringat ordning i den stora lådan med erfarenheter och kunskap. Det är få förunnat att ha en sån klok person omkring sig som kan se klart när jag själv snöar in på detaljer.

den senaste tiden har dock präglats av en tid då allt känns som om jag bara sitter och väntar med resväskan färdigpackad. jag är på väg någonstans, men vet inte åt vilket håll.

Jag förklarad detta för en god vän som ganska snart tipsade mig om en låt som jag tycker är precis så jag känner mig Temporary Home med Carrie Underwood.

Underbar ballad som får mig att gråta nästan varje gång. Men att gråta är också en del av livet och det har livet lärt mig. det är ok att gråta, och det kan var så lättande att få släppa några tårar, släppa på trycket.

Att vara på väg någonstans är en del av resan, förväntningar och oro att inte veta riktigt vad som väntar är ok ett tag.. men jag känner snart att jag kommer att kunna ta min resväska och påbörja min resa. jag skall skriva lite mer om det när jag vet mer specifikt.

Tack alla vänner för stöd och uppmuntran!