Rädsla!

Imorse vaknade jag med en konstig känsla i kroppen, att jag var rädd, inte rädd för någon utan för något.

En tanke kom i mitt huvud, tänk om vi inte får adoptera? Tänk om socialnämnden slår ner på att vi är för gamla, att vi har för stökigt hemma, inte tjänar tillräckligt med pengar eller något annat. en känsla av förlust kan man nog säga att det känns som.

Hopp som kanske blir förtvivlan
Förtvivlan som blir till sorg

Jag tänker på att de som socialnämnden beslutar, påverkar inte bara oss, utan en annan persons liv och framtid och i det här fallet överlevnad.

När jag hade tänkt klart förstod jag vad det var jag var rädd för!

Jag har en annan människas liv i min hand