En helt vanlig vardag!

Idag hade jag lite tid att fundera eftersom jag satt en stund i morgon köerna in till stan för att ta några prover.

Är det farligt att säga att man känner sig nöjd med livet? vi pratade om det igår, jag och en kompis, hon tyckte att om man var nöjd så hade man stannat av och stoppat sin egen utveckling.

Hmmm... jag tycker ju inte likadant. Man kan ju aldrig bli riktigt nöjd till 100% med livet, men om det känns bra vid 75% så är det ju bara 25% som inte är bra. Om man hela tiden skulle sträva efter att ha allt i tip top så skulle kraven på livet bli oövervinneliga.

En situation uppstod förra året när jag landade på mallorca för att jobba som vi brukar göra varje år. just detta år kändes det inte bra, jag var trött, ledsen, sliten efter en jobbig skilsmässa och inte alls upplagd för att vara social med 200 cyklister.

Men när jag stod där på flygplatsen och väntade på bussen, kände vinden och doften av Mallorca så kände jag bara lycka. Va fan gnäller jag om egentligen, jag kunde ju likagärna ha jobbat på Försäkringskassan eller nått annat trist ställe. Jag lever ju det liv jag vill leva, jag älskar ju det här jobbet, va lite tacksam istället.

och det är något som jag försöker vara utan att det låter som en klyscha, jag försöker vara tacksam för att jag har en familj och fina vänner, ett bra liv helt enkelt. Ok, mycket jobb, sena kvällar, minimalt med egen tid, men vill ju det här.....

Varför är det då fel att vara nöjd???