Okej då!

Mitt liv är inte så trist ändå kom jag på imorse kl. 06.10 när jag satt i bilen påväg in till stan. När jag slog på radion så spelade de ballongdansen, då var jag tvungen att skratta för jag har så roliga minnen till den där låten...

Det sista dygnet är verkligen mig i ett nötskal NATTSVART..... gråta lite....sova lite, sen är det bra.. himlen är BLÅ igen, Jag tror jag hamnar någon slags mikro-depressioner på sisådär 15 timmar eller så....

Jag har ju faktiskt mycket att vara glad för.

Jag har en underbar liten son, en mysig ny sambo, fina föräldrar, en cool brorsa och en himla massa roliga och underbara kompisar, och sen har jag ju mitt företag som är en av mina största drivkrafter. vad har jag att klaga på egentligen?


Min far är sällan framför kameran, desto mer bakom kameran, därför blev jag så glad när det faktiskt var Duracellkaninen som tog detta kort på mig och min pappa och lille Emil som är min brorson...