Pia Pralin

Den goda annorlunda pralinen med ett syrligt yttre, smaskigt inre och god eftersmak

torsdag, juli 12, 2007

Trögfattad!

Detta samtal fick jag på jobbet imorse.

-Välkommen till Resebyrån det är Pia.
-Ja hej jag heter Marit, och jag har anmält mig till autogiro, men nu är det den 12:e och hyran är fortfarande inte dragen.... bla, bla, bla *argt*
-ja men.......*blir avbruten*
-Jag tycker att det är dåligt att det inte fungerar *ännu argare*
-Ja men.. du har kommit till en resebyrå..
-Nä.... jag har ringt rätt nummer!
-Nej det kan du ju inte ha gjort för du har kommit till en resebyrå
-Jag vet väl att jag ringt rätt nummer *super duper arg*
-Ja du kanske har rätt nummer, men du kanske har slagit en siffra fel.*mycket pedagogiskt*
-Hörru unga dam du behöver inte vara näsvis, bara för att man är gammal behöver man inte vara dum. *jätte arg*
- Nej har jag inte sagt att du är dum, men om du lägger på luren och ringer en gång till så kanske du kommer till hyreskontoret. *något irriterad*
-Ja till dig tänker jag inte ringa någon mer gång, här får man ju ingen hjälp. *surare än surast*
-Nej va bra då, hej med dig!

Där hade man för att man svarade ett par minuter innan öppningsdags...

3 Comments:

Blogger Frk Fleggman said...

Underbart med alla trevliga människor man kommer i kontakt med...

13 juli, 2007 11:36  
Blogger Unknown said...

Gudars! Jag kommer genast att tänka på den gången jag svarade i min systers telefon en morgon och det var någon som vill sjukanmäla sitt barn på dagis... Jag trodde att det var en kompis som ringde och skojade, så jag körde på och ställde alla möjliga konstiga frågor för att se hur länge kompisen kunde hålla ut, tills jag hör personen förvirrat säga:
-Men, jag vill ju bara sjukanmäla mitt barn! Kan du inte bara säga att jag har ringt fel???

13 juli, 2007 20:42  
Blogger Unknown said...

Ursäkta, men jag kom att tänka på en grej till. Jag jobbade extra på Kometens Livs när jag var runt tjugo. Jag var kassörska. På söndagarna var vi ibland bara två personer i affären och då satt jag förstås mest i kassan. På väg från en kaffepaus ringde emellertid telefonen vid charken och jag svarade. Det var en snorkig tant i andra änden. Hon ville veta en massa om rostbiff som jag inte hade en susning om, eftersom jag ju inte brukade jobba i charken.

Jag försökte tappert förklara att jag inte jobbade i charken och därför inte hade så bra charkkunskaper och att det tyvärr inte fanns någon kunnig personal på plats just idag, en söndag. Tanten blir argare och argare och till sist skriker hon:

Är ni alldeles RUDIS!

14 juli, 2007 11:23  

Skicka en kommentar

<< Home