ja så är det ibland.
Jag är varken världsbäst, underbarast, snyggast eller den mest perfekta varelsen på jorden, och har aldrig sagt till någon att jag är det.. Jag är bara jag, med alla fel och bristningar....jag menar brister....
Jag har inte blivit serverad någonting på silverfat.. mer än kärlek från mina föräldrar... jag har kämpat hela livet för att få det jag vill ha...
Idag blev jag påmind om att livet är inte enkelt...
har god lust att åka in till stan och supa skallen i bitar, glömma hela skiten för ett tag... men med vem? Ser ju lite patetiskt ut när en 35 årig tjej sitter ensam vid bardisken och dricker....
Nä jag får nog nöja mig med att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och glömma bort den 27 juni 2006.
Imorgon är nog en bättre dag!
5 Comments:
Men åh… Du ska se att det känns bättre i morgon!
Kram!
Det blir alltid bättre... om inte annat så får man perspektiv på saker och ting.
Kram!
"-Nu kan det inte bli värre sa pessimisten,-Jorå sa optimisten." Ett av mina favorituttryck. Om det funkar som uppmuntran vet jag förstås inte.
Skit också. Om jag hade varit i stan hade du sluppit att dricka ensam.
i filmens värld funkar det alltid att gå ut o sätta sig i baren o vara nedstämd...kommer alltid fram en massa kul mskor som pratar o e nyfikna...nej upp me huvet - du har ju en av de bästa bloggarna på nätet..!!!
Skicka en kommentar
<< Home