Jag = Fru papphammar!

beskriv mig med ett ord, så är Fru Papphammar ett bra ord, av en liten, liten sak, kan allting bara gå helt fel, helt oförklarigt. Och det händer bara mig..ingen annan.

Hade grannen på besök, vi satt i köket och drack kaffe, varvid min son (han duracellkaninen ni vet..)reser sig upp och tar tag i kökslampan som är av modell ljuskrona i gjutjärn om ni förstår.. och får snurr på den så att den hakar ur sin krok i taket, ramlar ner över köksbordet, välter ut mitt kaffe som naturligtvis rinner ner i knät, och på stolen brevid där katten ligger. Jag reser mig upp ganska hastigt som ni förstår, samtidigt som katten flyger upp från sin stol.. typ rakt upp i luften som bara katter kan göra. Katten nockar min näsa med sitt huvud och landar på skänken som står bakom mig, varvid högen med tidningar faller ner och även hålslagaren som stod ovanpå... ett moln av vita "hål" sprider sig över köket. Då börjar min näsa att droppa.. stora röda droppar.

Oj då, sa sonen (bra val av ord)

Sådana här saker händer bara mig.... vi skippade kaffet och skälpte i oss en halv flaska glögg istället.